Malingsbo
Kloten
Björsjö
Baggådalen
Grimsö
Gärdsjöbo
Hagge
Lumsån
Löa
Morskoga
Nyfors
Ramsberg
Riddarhyttan
Snöån
Tolvsbo

Resta och Ösarhyttan förr och nu
När byn Resta befolkades vet ingen med säkerhet, men man vet att skatt betalades där redan 1538. Byn har 12 hela bergsmanshemman och är därmed större än kyrkbyn Ramsberg, som har 5,5 hemman. Resta sträcker sig ända från riksvägen vid Morskoga upp till Ramsberg och omfattar Laggars, Djupdalen, Västra fallet och Svartviken. Byn har till största delen ägts och brukats av bergsmän, och undgått att köpas upp av bruken.

I både Resta och Ösarhyttan har funnits hyttor som drivits gemensamt av byns bergsmän. Man hade även en hammarsmedja, Kifnäbbshammaren, belägen en bit uppströms från Ristenhyttan räknat. Malmen tog man från Blanka och Stråssa gruvor. Att vara bergsman innebar både privilegier och skyl-digheter. Dessa var förbundna med gården och en bergsmansgård fick därför endast säljas till en an-
nan bergsman. Till gården hörde del i hytta och gruva, andelens storlek var beroende på hur mycket skog som hörde till gården. Tillgången till skog att kola var det som bestämde hur mycket järn man kunde framställa. Så småningom blev konkurrensen om skogen så stor att det bestämdes att hyttor och hammare inte fick ligga alltför nära varandra. Hyttorna blev kvar nära järnmalmsgruvorna och ägdes fortfarande till stor del av bergsmän medan hamrarna placerades närmare utskeppningshamn-
arna och ägdes av bolag, bruk, med anställd personal.

Hela socknens prägling av bergsbruket anses vara orsaken till att det inte finns någon egen folkdräkt. Bergsmännens affärsförbindelser och förhållandevis goda ekonomi gjorde att man valde att köpa tex-tilierna istället för att producera dem själv. Den folkdräkt som ändå använts genom tiderna är sam-ma som i västmanländska Västerfärnebo.

Resta Byamän är än idag ägare till Resta Hyttskog. Från Resta kördes kolet till kolbryggan i Ösarhyttan och tippades där för vidare transport till Guldsmeds-hyttan. Sista åren gick kolet till Bredsjö hytta. 1954 var sista året man kunde leverera kol. För att trans-portera kol användes en sorts stor korgsläde som kallades ”kolryss”. Kolade gjorde man på hösten och transporten från milan till kolhuset vid hyttan skedde sedan vintertid över snö och isbelagda sjöar. Man kunde inte transportera kol allt-för långt om det inte skulle skaka sönder alldeles till stybb.

I Bergslagens skogar finns mängder med rester av gamla kolmilor, ”kolbottnar”, som syns som en rund upphöjning med svart ”jord”, dvs kolrester. Den som vill studera kolbottnar under sin skogspromenad kan följa Björkvretsleden, där dessa är utmärkta och numrerade (se kartan).

 

Den gamla kyrkstigen från Fänsäter till Ramsberg passerar Resta. 1:a advent 1957 anordnades gemensam kyrkvandring för bygdens folk längs den gamla stigen till Ramsbergs kyrka. Syftet var att få fler besökare till kyrkan. Sedan dess är detta en årligen återkommande tradition.

Dagens Resta och Ösarhyttan är fortfarande jordbruksbygd med modern mjölkproduktion.
I Resta finns även en liten tillverkningsindustri där man gör bladmått och i Ösarhyttan finns ett företag som servar lantbruksmaskiner av alla de slag.

» Karta och lokal information

» pdf- format för utskrift

 

Den gamla krutpressen från Krutbruket i Resta finns i Gyttorp.